- för ett aktivt hundliv!
Vi har inte någon aktiv uppfödning av storpudel eller toy/dvärgpudel
* 010204 e. NordUCH NV-99 Avatar Concord u. LP Ruffles Fairy Tale
Åh, vilken efterlängtad hund min storpudel Daisy var! Hon kom in i mitt liv som en verklig stormvind. Tyvärr har hon haft en del otur med hälsan i sina dar. Som ung fick hon en fraktur på ett framben, som vuxen drabbades hon av en envis ehrlichia. Detta till trots hann vi med en hel del både på tränings- och tävlingsfronten. Vi tränade räddning, lydnad och spår. På ålderns höst också lite rallylydnad! Den definitiva spiken i kistan på henne tävlingskarriär var en bogskada som upptäcktes vid röntgen. I bruksets elitklass ingår både kryp och högt hopp - ingetdera något som hon skulle belastas med. Daisy hade en enorm utstrålning, mycket egen vilja och en enorm envishet. Det sistnämnda var till stor nytta i träning, men också gett matte ett och annat grått hårstrå... Särskilt som det är kombinerat med stor smarthet! Hon öppnade t ex lätt dörrar åt båda hållen, lite opraktiskt ibland! Daisy var en fantastisk personighet som är mycket saknad.
Daisys meriter:
* Klubbmästare i lydnad 2009
* Årets Brukspudel 2007
* Årets Brukshund Söderhamns BK 2007
* Hannibals VP för bästa bruksmeriter, icke brukshundsras,
Söderhamns BK 2007
* Norrlands vinstrikaste brukspudel 2007
* Norrlands vinstrikaste brukspudel 2006
* 2:a Norrlands vinstrikaste brukspudel 2005
* Årets brukshund Söderhamns BK 2005
Godkänd i elitspår
Elitlydnad, andra pris.
Godkänd inträdesprov och SBK-1 i räddning.
Utställd med 1:a och Hp.
MH-testad med etta på skott.
HD-röntgad och SA-testad ua.
Daisy har haft två härliga valpkullar. Hon har varit en underbar mamma. Hon vårdade, lekte med och uppfostrade sina valpar på allra bästa sätt. Av Daisys elva valpar är nio MH-beskrivna (en valp är exporterad till Norge, därför syns inte hennes reultat i Avelsdata). Fyra är startade i bruksprov, fem i lydnadsprov, en är tävlad i viltspår och en utbildas i specialsök. Tre är utställda, alla med ettor och två med ck. Jättefina avkommor!
Min första egna dvärgpudel fick jag som 14-åring. En svart, underbar hane, Titus. Med honom tränade och tävlade jag lydnad och lite agility, som var en rätt ny sport i Sverige då. På något år blev han svensk lydnads- och svensk elitlydnadschampion. Han fick också ett par cert på utställning, blev godkänd på karaktärsprov och i anlagsklass viltspår. Vi kvalade till lydnads-SM och slutade någonstans runt plats 40 av 60. Tyvärr fick han PRA, blev blind och fick sluta sin stund på jorden alldeles för tidigt. Han hade ett fantastiskt temperament, var helt stabil i all miljö och i alla sociala situationer. Lättbelönad och rolig. Eftersom jag var så ung när jag fick honom så transporterade vi oss mest till cykel, han sittandes innanför min jacka med huvudet utstickandes. Helt ok, tyckte han! Efter honom kom Freja. En näpen aprikos toy. Förutom en bra exteriör så hade hon det ljuvligaste av pudeltemperament. Alltid pigg och glad med svansen i vädret - livet var helt enkelt stenkul! Vi fick förstapris i lydnadsklass två, sedan så satsade jag inte mer på tävling med henne. Hon hade inte så stort föremålsintresse och jag körde fast lite med apporteringen där! Freja blev 14 år gammal och efterlämnade ett stort tomrum. Hon fick sex valpar och var starten på min uppfödning. Sitt lättsamma, glada temperament nedärvde hon till sina avkommor. Hennes barnbarn, lilla toytiken Cola (SVCH SUCH Manvargen's Effie) var min första egenuppfödda dubbelchampion. Min senaste toy/dvärgpudelkull hade jag 2006, och planerar inte några kullar framöver. Om inte några av mina mellanpudlar råkar hamna under storleksstrecket förstås!